.

Förstår inte hur man kan vara så kluven just när man är i den åldern jag är i nu.  Vissa dagar så har man inget ansvar livet leker och allt är lugnt. Men sen kommer det dagar när allt händer. Då ska man betala räkningar och fixa utbildning och ringa runt till människor över hela Sverige för att fixa en simpel sak. Idag spenderade jag lugnt en timme i kö när jag ringde csn för att be dom skicka hem ett papper till mig. En TIMME för ett litet papper. Sen var man tvungen att ringa runt till en massa till för att berätta att man har gjort det. Vuxenlivet känns inte så lockande jämt nu men ändå är man tvungen att ta steget ut i "stora världen". Känns spännade fast ändå så har man ju en sån trygghet nu som försvinner om bara några dagar. Ska verkligen ta vara på de sista dagarna innan vuxenlivet får grepp om mig och jag ska flytta ifrån mitt hem för första gången.
Men saker och ting skulle vara mycket mer skrämmande om jag inte var helt säker på att jag ville ta det steget som jag måste ta för att bli något som jag har längtat efter att bli i flera år. Hoppas bara att jag kommer trivas och känna att jag har gjort rätt val. Men jag har ju med mig en enorm säkerhet i mitt liv ändå. Jag pratar så klart om Martina. Jag skulle aldrig ha vågat ta det här steget om inte hon hängt med. Men nu så bestämde ju även hon sig för att det var dags att lämna "lyan" för något större. Kommer nog kännas värre för henne eftersom hon aldrig haft något eget förut. Men jag är oerhört glad över att hon bestämde sig för att följa med och jag tror att vi kommer att ha riktigt kul nere i Örebro även om vi kommer ha våra stunder som alla andra.
Så den 16 bär det av för oss. Även om Hagfors inte är det bästa av alla ställen så kommer jag sakna det oerhört mycket.